5 timmar, Centralen - Kungsängen

Jag var inge vidare glad igår kväll klockan tickade iväg o jag hörde fortfarande ingenting från fredrik. Det är inte likt honom men jag antog att batteriet hade tagit slut i mobilen men jag tycker att han borde kunnat fråga någon annan om en telefon men tydligen inte.
Tiden rann iväg o jag satt o pratade med syster i någon timme men när klockan slagit 01.00 kände jag att det var dags att gå o sussa. Han hade ju inga nycklar om han nu skulle komma hem så han kunde ju inte komma in heller o det är ju inte så att man vill sova med olåst dörr heller så jag lät dörren vara låst o gick upp o la mig.
Tyckte att det lät utanför så jag gick upp för o kolla men där var ingen o inte heller några fotspår i snön så tillbaka till sängen igen.

Man blir ju orolig o tror att det har hänt någonting, mina tankar va antingen fyllecell eller att han somnat någonstans. Men även att han hamnat i slagsmål i uppsala o hamnat på sjukhus, ja man vet ju inte. Å jag kunde ju inte helelr ringa någon o fråga då han hade åkt iväg själv.

Kunde inte direkt sova när jag la mig i sängen så jag lyssnade på lite musik.
Det är lixom inte likt honom, speciellt inte med tanke på att han skulle upp o jobba idag o går upp vid halv 7. Han som är så mån och skötsam när det gälelr jobbet. 

Men straxt innan halv två kommer det ljud igen, den här gången är det närmare och sen hör jag fotstegen som tas upp på trappen, handtaget dras ner sen börjar knackningarna. Jag ner o öppnar å där står en frusen fredrik!

Irriterad som jag är frågar jag varför han inte hört av sig, men han menade på att batteriet dog i telefonen, jag anser dock att man kan fråga någon om o få låna en telefon för att ringa 30 sekunder. Men frågar man inte förrän i sista stnud så får man skylla sig själv.

En resa från centralen till kungsängen tog honom 5 timmar. Under denna tid har han hunnit gå på ett tåg, må dåligt, gå av tåget, gå på ett nytt tåg, somnat, vaknat i bro, gått av tåget, gått på tåget på väg tillbaka mot stockholm, gått av i kungsängen frågat i spärren om han fick låna telefon men eftersom han skulle ringa mobil så fick han inte, så han ska ta bussen men den går inte förrän om 20 min så han börjar gå och missar sedan bussen när han har 100 meter kvar till hållplatsen så han får gå hela vägen hem!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, han kanske har lärt sig en läxa.
Jag ser alltid till att ha en fullladdad mobil när jag åker iväg, men det är väl bara jag!   

Men tur att han kom hem oskadd ändå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0