Jag har just läst, vad pappan till pojken som blev överkörd av tåget skivit i sin blogg,  fatta det är ju helt galet att ett liv bara kan försvinna på några få sekunder. Man kommer nog aldrig få veta hur det gick till exakt, även fast man undarar och gärna vill veta så är det egenteligen helt ovesentligt nu. Det är bara änglarna som vet!
Jag kände igen dig direkt när jag såg dig!

Sökte på hans namn på facebook, de hade bildat en grupp, som det var nu så hade den 2188 st medlemmar!
Ingen jag kände eller så, jag visste bara vem han var!
Det är verkligen ofattbart. Tänk att mista sitt eget barn innan man själv mist sitt eget liv, det kan inte kännas helt rätt. Jag hoppas att jag själv aldrig behöver genomgå någonting sådant här!

Men jag tänker på er!