Natten gick och du var fortfarande vid liv.
Kl 8:06 imorse fick jag sms av pappa som löd:
"Gomorron. Det är lungt än så länge. Vi är kvar på Löwet, hör av mig sen. Kram"

Jag satt efter det och skrev det tidigare inlägget. Efter att det var klart dog datorn ca 10:07. I och med det var det lika bra för att börja fixa dig för att åka iväg på hälsoundersökning genom jobbet som var 11:15. Kl 10:12 ringer pappa, Hej hör man en tung röst säga. Nu är det slut.... får han fram genom gråten.
Jag kände att jag måste åka dit en och ta ett sista farväl, jag hade en timme på mig innan jag skulle vara i Täby, jag hinner.. slänger på mig kläderna och hoppar in i bilen.
Ringer mamma och ber henne ringa till hälsovården och säga att jag blir något sen, 5 min efter ringer jag henne igen och ber henne ta bort min tid, jag klarade inte riktigt av det.
Tårarna kom.
Åter igen ringde jag till mamma och frågade om jag skulle hämta syster,
hon hade inte varit på jobbet mer än 10 min när pappa ringde.
Så jag in till stan och hämtade henne för att sen åka ut till Löwenströmska.
Mamma hade plockat upp lillebror från skolan, så även de var på väg.

Väl framme går vi upp, där ligger hon.
Det är tyst..
Det ser ut som att hon sover, hon har tappat färgen i ansiktet.
Kramar om pappa och Anneli, alla har vi tårar som rinner.
Jag klappar om farmor, smeker henne över håret och hennes kind.
Än har hon lite värme kvar i kroppen.
Allt eftersom tiden gick och vi var där för att ta farväl svalnade hon.
Efter att ha varit en stund hos henne var det dags att ge sig av..
Jag klappade om henne och nu var hon nästan kall, återigen kysste jag hennes panna och klamma hennes hår.
Det var otroligt hur len hennes hud var.
Jag frågade även pappa vilken tid hon somnade, om han ringde direkt när det hände?
Hon somnade runt 10:07.
Det kanske dröjde 5 min eller så innan jag ringde.

10:07 var då batteriet tog slut i datorn det var även då "batteriet" tog slut i farmor,
precis som att det skulle ha varit ett tecken..

Hon som funnits till hela mitt liv, hon som varit den mest underbara människan, hon är förevigt borta.
Farmor hade haft svårt att andas de sista timmarna, korta lätta andetag.
Hon var den sista bland sina systrar som fick vara kvar i livet men nu är de återförenade på samma sätt som hon och farfar är.
Farfar gick bort i augusti 05 Nyårafton samma år skulle de ha varit gifta i 60 år.
Farmor fråga då hur hon nu skulle klara sig utan honom..
Vilket hon gjort väldigt bra, nog för att hon pratat mycket om honom och säkert med honom.

Att hon nu avlidit var någonting som varit väntat ett tag,
men man blir nog alltid lika ledsen ändå när det väl händer.
Det känns bara så konstigt nu, hennes lägenhet ska tömmas och hon är verkligen borta.
Ska man radera hennes nummer i telefonen nu med eller?
Jag vet inte om jag kan det?

När vi gick från sjukhuset var det som att man bar ut henne i en papperspåse, det jag menar är hennes kläder och tillhörigheter som hon hade den natten hon åkte in til skuten för att hon hade svårt att andas.

Men nu mår hon bra och slipper ha ont och alla dessa problem.

Jag vill även tacka Annelie för hur mycket hon har funnits där för pappa i det här läget, hon har verkligen brytt sig och varit ett stort stöd! Hon har kunnat förklara saker för pappa som han själv inte förstått då hon är undersköterska.
TACK!

Nu får tiden visa vad som händer...


 


Du kommer föralltid finnas hos oss alla!
Du var underbar!
Vila i frid kära du..

<3