Nä om jag skulle ta och göra lite nytta nu i huset så det blir ordning någon gång.
Det är så simpelt men jag är nog för lat!
Typiskt!!
Eller så är det så att jag sitter vid datan istälelt för att fixa.
Bara man tar sig härifrån så är det ju lugnt!

Men jag ska försöka få upp några kartonger nu,
jag har ju ett par timmar på mig innan jag båste bege mig mot Sollentuna!

Fick för mig att baka lite till kalaset nästa vecka.
Undra bara om de kommer finnas kvar till dess?
Har bakat två sorters småkakor och de blev så sjukt goda,
synd är bara att jag inte gick efter nå recept så jag vet ju inte hur jag ska kunna göra om dem?

Den översta blev godast!

Ikväll är det start för gympan, ska bli riktigt skoj o köra igång igen
:)

*

Begravning
Fick igår reda på att den kommer äga rum Fredagen den 9/10 i Sollentuna kyrka kl 13:30
Att det är så långt mellan är för att det inte funits tider då de håller på att renovera kyrkan.
Men hon valde den till farfar därför ska hon själv få ta del av den.

Hemkomna från morfars kalas, trevligt me alla kusiner och god mat.

Idag var det 13 år sedan mormor gick bort,
synd att det skulle vara dagen innan morfar fyller år
men det finns ju ingenting man kan göra åt den saken.

Ikväl blir det mys och film,
sitter även och lägger över alla 746 bilder från min kamera till datorn.
ska lägga upp några sevärda sen

:)

Igår hämtade vi Viktor, han tyckte det var spännande att åka hi och få se sitt nya rum.
Men han snarkade som fan i bilen.
:)

Jag vakande av att han höll på och grejade i sitt rum så tittar jag på klockan 07:00!
Fy fan va jag va trött!
Jag sa det ska du inte sova lite till, nä jag är pigg, säger han på dalmål.
Men han höll på och plockade upp de två kartongerna som stog kvar och han hade bara öst ner allting i kistan så jag in där och hjälpte honom och plockade ordning på det.
Sen provade han lite kläder med som vi köpte nere i Ullared,
han kan ha de nu men det är nog inte så länge,
fan va han växer!

Idag skulle vi ha träffan Malin och Lacke men den stackaren är sjuk!
Det hade varit roligt o ses med de går ju fler tåg :)

Istället ska jag och Viktor åka och köpa en skjorta till honom då vi ska på 90 års kalas imorgon.
Nu först blir det lite frukost, sen en dusch och efter det tänkte jag mig stinsen.
Ska även lämna placeringskorten till mamma idag!

Saknaden efter henne är stor!
Samtidigt som sanningen känns så overklig.
Jag har svårt att uttrycka mig i ord vad jag känner över händelsen och hennes behandling där hon bodde.
Det jag vet är att jag skulle gärna vilja hitta denna karl och göra hans liv til ett helvette.
Jag kommer aldrig förstå vad den människan hade för syfte med att arbeta inom äldrevård.

Men livet går vidare efter döden.
Pappa ska till begravningsbyrån på fredag sen får vi se vilket datum och så det blir.

*

Vi har packa upp några kartonger till idag, fan va trögt det går alltså!
Det finns två kartonger som Viktor själv ska få plocka upp i sitt rum.
Imorgon kväll kommer han till oss, det va länge sen sist han var här.
Eller här och här, han har aldrig varit här men nån gång måste ju vara den första.
:)
Man saknar honom ju när man inte har träffat honom på så länge men det ska bli kul.
Sist vi hade honom var under semestern och det är ju några veckor sen.
Jag är ledig på fredag med så då ska vi träffa Malin och Lacke.
Det ska bli skoj.
Saknar ju min granne och vovven!!

På Söndag fyller morfar 90 år och det ska vi i släkten fira på Lördag.
Då blir det lunch ovanför Norrtälje någon stans.
Morfar var helt bestämd på att han ville ha placeringskort så jag har under kvällen skrivit dem samt gjort en bordsplacering,
jag hoppas han blir nöjd med den men bättre än så kan det inte bli.

Nu ska jag ta och hoppa i säng så man orkar med morgondagen.

Sov gott alla fina!

Förresten,
TACK till alla er som ägnat mig en tanke i detta med farmor!
Det värmet mycket!

Natten gick och du var fortfarande vid liv.
Kl 8:06 imorse fick jag sms av pappa som löd:
"Gomorron. Det är lungt än så länge. Vi är kvar på Löwet, hör av mig sen. Kram"

Jag satt efter det och skrev det tidigare inlägget. Efter att det var klart dog datorn ca 10:07. I och med det var det lika bra för att börja fixa dig för att åka iväg på hälsoundersökning genom jobbet som var 11:15. Kl 10:12 ringer pappa, Hej hör man en tung röst säga. Nu är det slut.... får han fram genom gråten.
Jag kände att jag måste åka dit en och ta ett sista farväl, jag hade en timme på mig innan jag skulle vara i Täby, jag hinner.. slänger på mig kläderna och hoppar in i bilen.
Ringer mamma och ber henne ringa till hälsovården och säga att jag blir något sen, 5 min efter ringer jag henne igen och ber henne ta bort min tid, jag klarade inte riktigt av det.
Tårarna kom.
Åter igen ringde jag till mamma och frågade om jag skulle hämta syster,
hon hade inte varit på jobbet mer än 10 min när pappa ringde.
Så jag in till stan och hämtade henne för att sen åka ut till Löwenströmska.
Mamma hade plockat upp lillebror från skolan, så även de var på väg.

Väl framme går vi upp, där ligger hon.
Det är tyst..
Det ser ut som att hon sover, hon har tappat färgen i ansiktet.
Kramar om pappa och Anneli, alla har vi tårar som rinner.
Jag klappar om farmor, smeker henne över håret och hennes kind.
Än har hon lite värme kvar i kroppen.
Allt eftersom tiden gick och vi var där för att ta farväl svalnade hon.
Efter att ha varit en stund hos henne var det dags att ge sig av..
Jag klappade om henne och nu var hon nästan kall, återigen kysste jag hennes panna och klamma hennes hår.
Det var otroligt hur len hennes hud var.
Jag frågade även pappa vilken tid hon somnade, om han ringde direkt när det hände?
Hon somnade runt 10:07.
Det kanske dröjde 5 min eller så innan jag ringde.

10:07 var då batteriet tog slut i datorn det var även då "batteriet" tog slut i farmor,
precis som att det skulle ha varit ett tecken..

Hon som funnits till hela mitt liv, hon som varit den mest underbara människan, hon är förevigt borta.
Farmor hade haft svårt att andas de sista timmarna, korta lätta andetag.
Hon var den sista bland sina systrar som fick vara kvar i livet men nu är de återförenade på samma sätt som hon och farfar är.
Farfar gick bort i augusti 05 Nyårafton samma år skulle de ha varit gifta i 60 år.
Farmor fråga då hur hon nu skulle klara sig utan honom..
Vilket hon gjort väldigt bra, nog för att hon pratat mycket om honom och säkert med honom.

Att hon nu avlidit var någonting som varit väntat ett tag,
men man blir nog alltid lika ledsen ändå när det väl händer.
Det känns bara så konstigt nu, hennes lägenhet ska tömmas och hon är verkligen borta.
Ska man radera hennes nummer i telefonen nu med eller?
Jag vet inte om jag kan det?

När vi gick från sjukhuset var det som att man bar ut henne i en papperspåse, det jag menar är hennes kläder och tillhörigheter som hon hade den natten hon åkte in til skuten för att hon hade svårt att andas.

Men nu mår hon bra och slipper ha ont och alla dessa problem.

Jag vill även tacka Annelie för hur mycket hon har funnits där för pappa i det här läget, hon har verkligen brytt sig och varit ett stort stöd! Hon har kunnat förklara saker för pappa som han själv inte förstått då hon är undersköterska.
TACK!

Nu får tiden visa vad som händer...


 


Du kommer föralltid finnas hos oss alla!
Du var underbar!
Vila i frid kära du..

<3

Jag åkte aldrig igår igen då pappa var kvar och hade även Anneli där.
Jag har inte hört någonting ifrån dem under natten men fick ett sms imorse där det stog att läget var oförändrat.
Att det inte snart kan ge med sig så att hon får somna in, det skulle vara bättre för oss alla om det blev så istället för att bara gå o vänta..

Det är så jobbigt när man vet hur läget är,
det hade varit bättre om hon hade fått en hjärtinfarkt istället för att ligga som hon gör.
Snart,
väldigt snart finns du inte mer. 
Jag kysste lätt din panna innan jag gick igår.

*

Älskade...

Allting började med att hon hade haft någon urinvägsinfektion som hon troligtvis inte riktigt hade blivit av med. Sen har hon varit på sitt älskade landställe under två veckor i sommar. Efter någon vecka när hon är tillbaka i sitt hem får hon mer och mer ont i kroppen framförallt ena höften och den sk. skötaren kollar till henne och säger att hon har fått ishias (?). En arbetsteraupeft mäter hennes höfter och konstaterar att hon behöver rullstol.
Straxt därefter blir hon av med den igen då de säger att de finns andra som behöver den bättre en henne.
De antydde även att hon hade fått träningsverk efter att hon varit på landet, äldre människor har det enligt skötaren.
Men man har inte träningsverk i 4-5 veckor!

Farmor har alltid tagit hand om sig själv, hon har haft stenkoll på sina mediciner hon ska ta. Hon har även haft god hygien och kunnat tagit hand om sig själv. Det ända hon har fått hjälp med är städningen.
Under pappas semester har han haft daglig kontakt med farmor för att höra hur hon mått.
Hon har fått mer och mer ont i kroppen och hon kan knappt längre ta sig ur sängen då hon har så ont.
Pappa antar att skötaren har allt under kontroll då han arbetar där, men så fel man kan ha.
Man kan inte lita på någon!
Genom att hon bor på ett hem så antar man att hon blir rätt omhändertagen och får den behandlingen hon behöver.

Anneli, pappas fru, jobbar som undersköterska och har undersökt henne vid något tillfälle och upptäckt saker som de sagt till skötaren om, men ingenting har hänt.

Det var en torsdag, farmor ska till röntgen för att undersöka sin höft tror jag det var men inte säker. Allting där går bra men natten till fredag ringer de från stället där hon bor och säger att de ska köra in henne med ambulans till Danderyd för att hon har svårt att andas.
Det kom att bli hennes sista natt som hon sov i sin egna säng.
Sedan dess har hon legat på sjukhus och man har upptäckt allt mer som inte har stått rätt till.
Från den natten då hon åkte in har läget bara blivit sämre, synd bara att det var försent.
Man upptäckte att hon hade svamp i matstrupen vilket gjort att hon haft svårt att äta och svälja, hon har fått svår blodförgiftning genom en inflamerad handled, hon har fått lunginflammation.
 Och detta med ishias var inte det utan det var en becken fraktur.
IDITOTER!!!

Hon läggs på infektionsavdelningen men där kan de inget göra då hon under 9 dagar (tror jag) fått antibiotika mot detta men hennes kropp är så svag så det tas inte emot.
Man försöker med allt men ingenting fungerar. Även hon började bli allt mer frånvarande från vardagen.
Då ingenting fungerar inser de att hoppet mer eller mindre är ute och hon får tillbringa sin sista tid på Löwenströmska sjukhuset där hon ligger än idag.
Överläkaren där konstaterade även att hennes liv inte går att rädda och att hon skulle få dropp i enbart tre dagar från hennes ankomst dit. Detta pga att men gör henne mer illa genom att hela tiden sticka henne än vad det gör gott för hennes liv. 

Man förstog inte hur det kunde bli så fel med allting förrän man visste vad det berodde på.
Den sk. skötaren som hon haft där hon bodde var ingen skötare, han hade ingen giltig legitimation och inte heller någon erfarenhet av det han höll på med (äldrevård), han var inhyrd från ett bemanningsföretag.
Han har skyldighet att raportera till läkaren om vad som händer och sker, han ska rapportera om allting. Men det finns inte en ända anteckning från honom på farmor.

Borde man som människa inte reagera över en annan människas beteende?
Farmor har vart uppe och gått och som jag skrev tagit hand om sig själv, från detta till att hon blir helt sängliggandes och klarar inte av någonting.
Detta på bara ett par veckor. 
Borde inte då en undesökning ske??

Hade det inte varit för honom så kanske vår älskade fått tillbringa några år till av sitt liv.
Vi hade kunnat få anteckna det hon berättade. Hon hade så mycket historia med sig i bagaget. 
Jag ska inte skylla allt på honom men om farmor hade kommit under vård mycket tidigare hade kroppen antagligen varit mer mottaglig av antibiotikan. 
Vilket ev kunde lett till att hon orkat ett tag till.

Hur kan en människa bara göra någonting sånt här?
Har man ingen känsla över huvud taget för andra människor?
Jag förstår inte!
Hur kan man säga att man är utbildad om man inte är det?
Vad har man för syfte med det? 
Är meningen att få människor att lida?
Jag hoppas verkligen att du får ett fortsatt plågsamt liv och att du brinner i helvettet!

Du älskade..
Du finns för alltid i våra hjärtan!

Det känns bra att veta vilka som läser men ni är några till, vilka?!

Var hos vår älskade efter jobbet några timmar,
det är inte hon som ligger där,
hon är sig inte lik.
Doktorn hade sagt att hon kan ha några timmar eller något dygn kvar,
mest troligt det förstnämda...
Det är så illa att se henna på detta vis, man känner inte igen henne.
Hon ser så otroligt gammal ut!
Jag kände på henne och värmen verkar mer och mer lämna hennes lilla ömtåliga kropp.
Jag tycker så synd om pappa,
hur mycket har inte han suttit där hos henne!
Var dag den senaste tiden, 7-8 timmar i sträck.
Han sitter där och kan absolut ingenting göra åt hennes tillstånd.
Han sitter där helt maktlös.
Hans mamma, våran farmor, 
är på väg att tyna bort,
det är snart bara skinn och ben kvar av henne!

Jag kan bara säga IDIOT om skötaren som hade hand om henne!

Jag funderar på om jag ska åka upp till pappa igen för att göra honom lite sällskap.
Jag älskar er båda!

Jag ska berätta mer vad som har hänt och vad som kommer att hända,
men det är någonting jag undrar...

Vilka är ni som aktivt läser det jag skriver om min farmor?

Du ligger där och bara väntar,
Väntar på att din sista stund ska komma.
Du tar snart ditt sista andetag.
Det sista droppet fick du i torsdags.
Du har hela tiden någon vid din sida som vakar över dig.
 
Du har levt ett långt liv, med en massa händelser.
Du har berättat om när du klippte Ingmar Bergmans mamma,
om vilken populär frisör du var, alla ville komma till dig!
Du har berättat om bakrunden i ditt liv, om farfar, vilken stjärna han var.
Du var den vackraste av dem alla!

Du har alltid varit den snällast människan på jorden.
Att du ska bli lidandes i det sista är det ingen som vill!
Jag hoppas att du snart somnar så du får vila i frid.
Du älskade,
Du kommer föralltid finnas i våra hjärtan.



Madeleine

De sa idag att det snart kommer vara slut inom en snar framtid,
vilket kan handla om timmar, dagar, veckor?
Ingen som vet!

:(

Ska dit imorgon igen...

Jag har varit ledig sen i fredags så imorn blir det jobb igen.
Nu har vi tillbringat några nätter här.
Vi börjar väl komma lite smått iordning, nerevåningen är snart klar (tror man), dock finns det alltid någonting att göra. Men det som väntar nu är övervåningen med sovrum och kläder i MASSOR.
Svärmor stannade kvar några dagar så hon har hjälpt oss jätte mycket, framför allt med köket :)
Tusen tack!!

~~~~~~~~~~~~~~

Men farmor då!
Vår älskade lilla farmor.
Hon är nu flyttad till Löwet.
Idag va hon inte alls den samma människa som jag såg sist jag hälsade på henne för en vecka sen.
Hon har väl knappt ätit på närmare två veckor, hon tynar snart bort.
Det går både upp och ner, hon svarar inte på antibiotikan hon får och det går mer eller mindre bara utför.
Chansen att hon klarar sig är inte speciellt stor, snarare minimal.
Hon hade tappat så mycket färg i ansiktet och man känner knappt igen henne.
Jag ska åka dit imorgon igen tillsammans med mamma!
Ifall hon snart försvinner så vill jag vara henne nära innan det är försent!

~~~~~~~~~~~~~~

LOVE